Då vi kom hem satte vi oss framför teven och min värdmamma hämtade några skolböcker somvi ska ha. Hon sade åt mig att jag skulle läsa, men allt bara flöt samman och jag fick inte ihop orden.. Det var hemskt, fast jag läste långsamt blev det inte till nåt. Min värdmamma blev seriöst orolig över hur jag ska klara skolan här och undrade om mina betyg här påverkar mina betyg i Finland. Som tur gör de inte det. Jag förstod knappt något vad någon sade och till sist började jag gråta. Usch vad pinsamt.. Jag kunde bara inte stoppa tårarna. Min värmamma började trösta mig och då blev det bara värre. Jag hatar då folk tröstar mig, speciellt då det är folk jag inte känner så bra ännu. Jag sade bara "estoy cansado" (jag är trött), försökte skratta lite och gick till mitt rum. Otroligt jobbigt läge, tror inte ni kan förstå vilken stor press man har här. Alla förväntar sig att man ska kunna prata flytande efter två dagar? Jag kom hit för att lära mig spanska, inte för att jag redan kan det! Men visst, jag ska börja läsa mer och jag önskar att jag hade läst bättre än jag gjorde i sommar. Just nu känns det som att jag aldrig ska kunna lära mig det här omöjliga, invecklade språket. Grammatiken är till och med tio gånger mer invecklat än i finskan! Tänk er det.. Trodde inte det skulle vara såhär jobbigt.
Nu ska jag sova, för imorgon ska min värdbror ta oss till El Corte Ingles för lite shopping. Eller jag ska försöka hålla fast plånboken, men Maike behöver lite kläder eftersom hennes väska var full med saker för hennes diabetes. Verkar så jobbigt, men hon klagar inte och verkar riktigt glad. Strongt tycker jag!
Kramar, Ellen.
Oroa dig inte, du klarar det Ellen! Orden och språket kommer snabbare än du tror. Och man får vara ledsen och trött, du bor i en helt vanlig familj. Var dig själv, då mår du bäst och då blir det bäst. Beundrar dig som vågade fara iväg på ett stort äventyr. Du kommer inte att ångra dig. Kram mamma
SvaraRaderaI början känns det alltid jobbigt! Så många känslor, så mycket nytt och alla nära o kära finns långt borta. Det blir nog lättare och roligare! Du är modig och du är duktig! Kom ihåg det! Kram Stina
SvaraRadera