torsdag 15 augusti 2013

Blandade känslor

  Har sorterat och städat mitt rum nu några dagar. Det börjar se väldigt tomt ut. Har dragit ner allt från mina väggar och så har jag sålt i princip alla kläder jag inte ska ha med mig. Allt i rummet ska tömmas i flyttlådor och upp på vinden, för om tre veckor ska min bror Alvar flytta in i mitt rum. Om exakt tre veckor idag!!!

  Just nu känns det väldigt jobbigt. Här kommer alla känslorna på en och samma gång beskriver nog situationen alldeles perfekt. Ju mer jag städar bort, destu mer tänker jag på alla jag kommer sakna. Jag försvinner ju inte för alltid, men just nu känns det bara så jobbigt. Jag är så uppe i mitt eget och har inte umgåtts med någon annan än Joel de senaste dagarna.. Usch vilken dålig vän jag känner mig som.. Lovar att bättra mig! 
  
Jag måste nog ärligt säga att jag nästan aldrig har haft svårt att säga hejdå, men nu är allt så annorlunda. Jag vill inte säga hejdå till Joel, inte till min familj, inte till mina vänner och inte till mina släktingar och andra bekanta. Jag har hela tiden försökt förtränga det att jag faktiskt inte ska få se alla på väldigt länge. Istället har jag försökt tänka på alla nya, antagligen alldeles underbara människor jag kommer träffa i Spanien. Det kommer ta en tid innan jag ens förstår vad någon säger och jag vet att jag kommer känna mig ensam, ledsen och hjälplös ibland, men jag ångrar inte mitt val och jag är  förståss väldigt glad att jag har fått chansen att göra detta! Någon annan utbytesstudent som känner samma sak? Börjar fundera om jag är riktigt normal med alla humörsvängningar, haha..





Kramar, Ellen.

3 kommentarer:

  1. Haha, jag känner igen mig till tuseeen! Ena minuten längtar jag som fan och vill inget annat än att åka, men andra minuten så undrar jag vad fan jag har gett mig in på och vill bara stanna hemma!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååh verkligen skönt att höra! Kan knappt föreställa mig hur det kommer att vara de sista dagarna före man åker..

      Radera
  2. Åh du anar inte, jag är precis likadan! Dock har jag väldigt svårt att förstå helt att jag verkligen ska åka. Och då är det bara 1,5 vecka kvar tills jag lämnar alla mina kompisar och min familj. Det är nästintill omöjligt att föreställa sig hur det kommer bli där nere, och därmed tycker jag också att det är svårt att greppa att jag verkligen ska vara borta från allt i 10 månader. Wow, den här kommentaren blev väldigt konstig men det är så svårt att sätta ord på känslorna! Haha!

    SvaraRadera