Postade det här lite före jag åkte iväg, och usch vad jag känner igen mig i VARENDA situation..
Hur kan det vara möjligt att känna hundratals olika känslor på samma gång? Under mina två och en halv månader här har jag stött på så många obekanta känslor. Allt går upp och ner, som en berg-och-dalbana som inte stannar förrän i slutet sv juni, då jag antagligen börjar längta tillbaka. I ena studen är jag så otroligt lycklig, medan jag i nästa stund bara vill åka hem. Hemlängtan är nog den värsta känslan (eller jag tror det är hemlängtan?), det känns som om någonting fattas, ibland vet jag inte vad. Idag har varit en dålig dag, igen. Kändes skit hela morgonen, skolan var väl okej, men inget vidare. Har så otroligt tur som har Maike, men då vi båda inte mår så bra så blir det bara dubbelt sämre, istället för att muntra upp varandra så blir vi bara ledsnare.. Gick runt en stund för mig själv och lyssnade på musik och tänkte på allt mellan himmel och jord i parken ikväll, medan Maike var på Zumba. Skönt att ha lite egentid ibland också.
Kramar, Ellen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar